Den medeltida byn

Under medeltiden försvann den oregelbundet byggda järnåldersbyn. Det byggdes “by i laga läge”. I landskapslagarna fanns regler om hur byggnader och tomter skulle anordnas. Gårdarna lades i täta rader längs bygatan. Kring själva byn och dess tomter låg sedan åker- och ängsmarken. Markerna var av olika beskaffenhet, bra och sämre vilka fördelades enligt solskifte. Varje gård fick sin del i form av långsmala åkertegar. Gårdens andel i byn avgjorde hur stora åkrarna blev. Ägorna brukades enligt tvåsädesbruk. Vart annat år såddes på hälften av åkerarealen, medan den andra halvan fick ligga i träda.

På trädan betade boskapen och jorden gödslades till nästa års sådd. Utanför den skiftade jorden låg de gemensamma markerna den så kallade allmänningen. Här släpptes byns boskap ut på bete. På ön är stora arealer lämpade för boskapskötsel, både alvarmarker och strandvallar är bra betesmarker. Den skog som fanns var även den gemensam. Lövträden hamlades för att dryga ut fodret till boskapen.

I övriga Sverige har radbyarna till största delen försvunnit men på Öland finns fortfarande spår av den medeltida byformen. Även om husen är nya och luckor lämnats i husraderna kan man på många ställen ana den gamla bebyggelsen.

Källa: Brunby, A M., Nilsson, B. 1999. ÖKA. Ölands kulturarv.