Källa Gamla Kyrka

Den trevåniga kyrkan reser sig likt en borg över Källahamn. Den är byggd i flera etapper, från 1100-talets andra hälft och till mitten av 1200-talet. Kyrkan är helgad åt S Olof.

Under golvet finns rester av ett kol och sotlager vilka kan vara från den nedbrända tusentalskyrkan. I väster fanns ett försvarstorn av samma typ som västtornet i Föra kyrka. Långhuset var välvt med fyra kryssvalv kring en pelare i mitten, nu markerad i golvet. Ett smalare absidkor hade också kryssvalv men ersattes av det rakslutna koret. Den nuvarande sakristian är från 1761. En liten sakristia har tidigare legat i anslutning till norra kormuren.

Högt upp i kyrkans sydöstra hörn en liten cell under en trappa. Kyrkan hade en låg mellanvåning med tre små fönster mot söder. Valvens översidor var avjämnade till ett golv. Här fanns skyttevåning och härbärge. Över denna fanns ytterligare en våning som hade bjälktak. Här byggdes senare en skyttevåning och samtidigt sänktes västtornet så att hela kyrkan fick samma höjd runt om.

Ca. 1250 byggdes vapenhuset. Under början av 1800-talet togs valven bort och ersattes med ett trätunnvalv. I öster och väster kan man tydligt se profilerna efter detta valv. Murarna försågs också med stora spetsbågiga fönster.

Underhållet av kyrkan åsidosattes allt mer och under 1800-talet började man planera för en ny kyrka. Denna byggdes senare i Vi. Först tänkte man sig att ta sten till nybygget från den gamla kyrkan. Detta avvärjdes tack vare en klok fyrmästare vid namn Sidèn. 1888 tog man däremot tillvara all inredning som gick att använda i den nya kyrkan. Det som blev över såldes och skingrades.
1928 överlämnades kyrkan till Vitterhetsakademien och vårdas nu av Riksantikvarieämbetet, den hade då stått förfallen i många år. Kyrkan är idag en stor turistattraktion men här hålls även sommar gudstjänster och det är också en omtyckt vigselkyrka.

Altarets skiva är den ursprungliga placerad på ett altare uppmurat på det gamlas grundstenar. En ljusstake av sten är gammal. I en modern ställning finns en primklocka från 1300-talet. Ett träaltare med tillhörande altarring från 1788 står i sakristian. Här finns även bänkdörrar från 1600-talet. Från 1200-talets andra hälft, kopia av foten till en gotländsk dopfunt. Ett stenhuvud troligen S Olof, återfunnet under golvet i västtornet. Originalet förvaras på SHM. Här finns också gravstenar från 1200- och 1300-talen.
Södra stigluckan byggdes 1756 och den västra 1827. I norr finns en klivstätta vilken är avbildad redan 1634. I nordvästra hörnet av kyrkogården finns resterna av en brunn, troligen S Olofs källa. Klockstapeln med klocka är från 1970-talet, men återfinns idag på samma plats som en äldre.

Att de fanns många bergsbrott och stenhuggare i bygden påminner de många gravhällarna om. På norra delen av kyrkogården finns flera gravar med gavelhällar. Några är undersökta och är medeltida. Väster om kyrkan, på andra sidan vägen ligger grundmurarna av en prästgård, vilken brann ned 1630.