Öland och landskapslagarna

Under tidig medeltid var Öland ett självstyrande land. Landet hade sin egen lagman. Han var ordförande för bönderna, när de samlades till ting. Där stiftade man lagar, fällde domar och diskuterade politiska spörsmål. Någon egen öländsk lag fanns inte. Östgötalagen var den som gällde för landskapet. Lagmannen och hans lagläsare kunde lagen utantill vilken ännu inte var nedtecknad. På ett folkligt, klart och tydligt språk skipades rätvisa för de brott man begått.

Häradet och socknen

Från senmedeltiden är Öland indelat i tio härader. Häradet omfattar byar med dess inägor och allmänningar. Indelningen i härader används som enhet vid skipande av rätt och vid skatteuppbörd. Före 1390 fanns inget härad namngivet. Häradshövdingen tillhörde öns lågfrälse, eller så var han skattebonde. Ofta styrde häradshövdingen över två eller tre härader. På senmedeltiden delas Öland i Norra och Södra motet. Där styrde en fogde eller länsman. Länsmannen var konungens tjänsteman.

Kyrkan

Redan under tidig medeltid fanns 34 socknar på Öland. Två saker krävdes för att en socken skulle uppstå: Det skulle finnas en kyrka och givandet av tionde skulle vara genomfört. Tionde betalades med en tionde av vad grödan på åkern, boskapsskötseln, jakten eller fisket gav i avkastning. Detta skulle gå till prästen och kyrkans underhåll.

Kyrkan löd under Linköpings stift och var ett eget "prosteri" med Gärdsösa som huvudkyrka. Under senare delen av medeltiden delas prosteriet till två.

På Öland fanns inte något kloster, men både Nydala och Alvastra ägde stora markområden på ön. En anledning till klostrens intresse sägs vara Ölands goda fiske. I den katolska världen åt man mycket fisk, varje lördag och hela fastan före påsk åt man enbart fisk. Med klostren kom många nymodigheter till ön och genom uppgifter där ifrån kan vi också få en bra bild av det öländska samhället under medeltiden.

Källa: Brunby, A M., Nilsson, B. 1999. ÖKA. Ölands kulturarv.