År 1050-1300

Vikingatiden led mot sitt slut

Under vikingatiden hade svenskarna härjat i länderna österut. Nu slog folket från andra sidan tillbaka. Med sitt utsatta läge i Östersjön fick Öland utstå svåra plundringar. Vender från Nordtyskland och andra kustfolk gjorde strandhugg på ön, plundrade och brände. Under slutet av 1100-talet var härjningarna som häftigast. Till skydd och försvar rustade man åter upp de gamla borgarna som legat öde under flera hundra år. Nu läggs också grunden till Borgholms slott. Här byggdes ett mäktigt kärntorn en s. k. kastal, som snart skulle omgärdas av en ringmur.

Kristendomen kommer till vårt land

Anskars förkunnelser lade grunden för kristendomen och när engelska missionärer kom i början av 1000-talet nåddes även Öland av det kristna budskapet. Befolkning som tidigare levt under stor frihet började nu samlas under en gemensam stat och under den svenska kyrkan som kommit för att omvända folket från den hedniska tron. De första kyrkorna byggdes, enkla små träbyggnader med väggar av stående plankor. Snart ersattes dessa av stenkyrkor med tydlig försvarskaraktär. De byggdes med små fönster och dörrarna tillverkades av tjocka ekplankor försedda med järnbelag. Här kunde man lyssna till prästens ord men även söka skydd i orostider.

Källa gamla kyrka

De kristna samhället som nu växte upp måste underhållas. Skatter lades på befolkningen och Öland tyngdes hårt av skattebördan. Med “by i laga läge” följde skatt på jorden. Ledungslame och andra skyldigheter lades på den öländske bonden. Nästan hela öns befolkning levde som bönder och betalade skatt till staten och kyrkan.

Ledung är en gammal försvarsorganisation. Ledung innebar krav på krigstjänst. Ett antal bönder ålades att utrusta ett skepp, leverera förnödenheter, samt delta i striderna. Skeppet användes för att försvara kusten mot fientliga flottor och sjörövare. Med jämna mellanrum ställdes vårdkasar upp och dygnet runt vaktade man den öländska kusten. Vårdkasen tändes när fienden siktades var på befolkning samlades för att freda sin kust.

Under större delen av 1200-talet var det goda tider på Öland. Befolkningen levde och mådde väl. Jordbruket utökades med nyodlingar. En viktig del av försörjningen var handel och sjöfart. Sedan länge hade ölänningen seglat österut, med sig i lasten hade man handelsvaror som sill och andra sorters fisk, hästar, boskap, smör och vävnader. På norra delen av ön bröts kalksten vilken bearbetades och såldes i länderna runt Östersjön.

I slutet på 1200-talet skedde en utbyggnad av borgen i Borgholm, en ny ringmur försedd med torn uppfördes. På borgen bodde kungens fogde. Tillsammans med sina knektar skulle han förses med livsmedel och andra förnödenheter. Under några år bodde även hertig Valdemar på slottet med sitt kostsamma hov. Ölands befolkning skulle sörja för att inget saknades på borgen.
Fogden på slottet gick hårt fram. Lagläsarna fällde orättvisa domar och tog gärna emot mutor. Befolkningen klagade hos konungen Magnus Ladulås som vid juletid 1281 reste till Öland för att med egna ögon se hur det förhöll sig.

Under senare delen av 1200-talet kom pesten till ön. Sjukdomen återkom i flera omgångar och många människor dog. Öländska gårdar och fält lades öde medan befolkningen led av hunger och nöd.

Källa: Brunby, A M., Nilsson, B. 1999. ÖKA. Ölands kulturarv.