Tillbaka till startsidan


Dröstorps ödeby, Sandby socken

Dröstorps ödebyDröstorp ödeby är ett bra exempel på det fattiga 1700-talet. Ölands befolkning ökade då så intensivt att åkerjorden inte räckte till för att ge mat åt alla. De sämst ställda vilka saknade både jord och arbete tvingades därför att söka sin försörjning på alvarets magra och knappa jordar.

Under mitten av 1700-talet påbörjades bosättningarna i Dröstorp och i början av 1800-talet fanns här fyra gårdar. De magra åkerlapparna gav inga större skördar och kunde inte försörja så många. I byn fanns det som mest ett 30-tal invånare.

Under den stora utflyttningsvågen i slutet på 1800-talet då många människor lämnade Öland började också invånarna i byn att flytta härifrån. Kanske i hopp om en bättre framtid på annat håll. Sist att lämna Dröstorp och fattigdomen var en man vid namn Carl Fredrik Jonsson. Livet i byn var därmed slut, den har nu legat öde sedan slutet av 1890-talet, då också bostadshusen, små stugor av trä flyttades härifrån.

Som besökare kan man fortfarande vandra fram genom den gamla fägatan, här ligger även brunnen med brunnsvippen. Vatten har ju i alla tider varit en viktig förutsättning för mänsklig bosättning. Kvar finns också ruinerna av de kalkstensbyggnader som en gång hyste gårdarnas djur.

Alvarbyn är idag ganska lummig med många träd, främst oxel och ask. Under 1800-talet var landskapet öppet och hårt utnyttjat för bete, odling och insamling av ved.

Runstenen "Björnflisa"Men 1700-talets invånare i området var inte de första. Öster om den ödelagda alvarbyn Dröstorp ligger ett par märkliga fornlämningar. Runstenen "Björnflisa" står 800 meter nordost om ödebyn och nära det nordvästra sockenhörnet. Stenens placering ute på alvarmarken indikerar möjligen en äldre kommunikationsled eller ägogräns.

Texten lyder: Jörund uppreste stenen efter sin broder.

En och en halv kilometer norr om Ekelunda och 1,3 km ÖSÖ om ödebyn ligger gravröset "Tornrör". Röset är 11 meter i diameter och 1,7 meter högt med en kallmurad kantkedja av kalksten i tre skift. Det undersöktes 1967 och restaurerades därefter. Röset innehöll minst två begravningar, en brandgrav och en skelettgrav. Tillsammans med brandgravens brända ben låg flera brandskadade bronsföremål och skärvor av två lerkärl. Brandgraven var en mansgrav från 400-talet e.Kr. Skelettgraven var delvis förstörd, men innehöll gravgåvor i form av en fragmentarisk järnkniv, en sländtrissa av sten och sex pärlor. Den tolkades som en kvinnograv från folkvandringstid-vikingatid (400-1050 e.Kr.). Möjligen kan de båda gravläggningarna representera begravningar som ligger relativt nära varandra i tid, men som uppvisar olika begravningsseder.

Dröstorp kan nås via Ekelunda eller Skarpa Alby. Här får man lämna bilen och vandra till fots över alvaret. Parkeringar och informationstavlor finns.

Källa: Jansson. T. 1999. Välkommen till Stora Alvaret! En guide till ett unikt natur- och kulturarv.



[ Tillbaka till fornlämningar ] [ Tillbaka till startsidan ]

© olanningen.com 2001