Tillbaka till startsidan


Ölands bronsålder 1.800-500 f.Kr.

Från den öländska bronsåldern finns ett omfattande fyndmaterial, som visar att Öland haft en rik och utåtriktad kultur under denna tid, främst under yngre bronsålder. Man kan här ana en upptrappning inför den storhetstid som kommer på Öland under romersk järnålder. Vår första metall, bronsen, var dock en dyrbar importvara och användes därför länge endast till finare vapen och smycken.

Bild, Blå rör, Köping socken är Ölands största bronsåldersröse. Röset är 36 meter i diameter och 4 meter högt.

Bondestenålderns svedjebruk och boskapsskötsel hade öppnat gläntor i urskogen och det öländska landskapet öppnades ytterligare under bronsåldern. Jakt och fiske spelade fortfarande en stor roll i människornas försörjning. Under bronsåldern inträdde också den andra stora klimatförändringen. Temperaturen sjönk och nederbörden ökade varigenom åkerbruket drog fördel, detta utvecklades och förbättrades genom nya metoder. Årdret kom, vilket gjorde det möjligt att bruka större jordar, som i sin tur gav ett visst överskott. Boskapsskötsel och fåravel växte till allt större hjordar vilka drevs till beten ute på alvaren eller på strand- och lövängar. Klimatet var fortfarande så varmt att djuren kunde gå ute året om.

Av allt att döma var bronsåldern en tid med växande sociala och ekonomiska skillnader i samhället. Det märks framförallt på gravmonumenten, de stora rösena och högarna, som endast har uppförts över en del av befolkningen. Likaså visar de sydskandinaviska fynden av ädelmetaller - brons och guld - att ett ledande skikt i samhället har dominerat de landområden, som haft de bästa förutsättningarna för jordbruk och boskapsdrift.

På Öland känner vi bronsålderns boplatser sämre än stenålderns. Inga huslämningar har kunnat konstateras vid de arkeologiska undersökningar som gjorts vid de öländska bronsåldersboplatserna. En fingervisning om var bronsåldersmänniskornas bosättningar låg får man dock genom periodens synliga lämningar, bland annat gravrösena.

Text: Börje Nilsson, Ölands kulturarv 1999.



[ Tillbaka till startsidan ] [ Historien om Öland ]

© olanningen.com 2001